Emil och Miras liv

Från födsel och framåt.

Doktorbesöket gick bra men ack vad jobbigt allt är.

På luciadagen var vi till Karlstad med Emil och det gick bra.
Doktorn hade planerat en röntgen men när han fick se
Emil ändrade han sig. Han tyckte det var onödigt att sticka och
vara dum mot honom när han ser ut att må bra.
På onsdag fick Emil två vaccinationssprutor också på
bvc och på kvällen fick han feber.
Efter läkarbesöket blev han gnällig och trött och ville inte äta så bra.
Detta sitter i även idag men jag hoppas att det är biverkningar av
dom dumma sprutorna. Nu har han iallafall ätit och ligger och sover
i sin säng. Han var såååå trött fast vi sov länge på morgonen.
Jaja man får tro på det bästa och hålla tummarana att det bra är av sprutan.
Jag vet iallafall att jag håller på att bli knäckt av den här ovissheten och ängslan.
Jag sover knappt på nätterna längre och när jag somnar
drömmer jag om Emil och hans huvud. Jag är livrädd. En sak är säker och det är
att jag inte ska ha fler barn, iallafall inte så länge som jag känner ovisshet.
Man blir ju så rädd om honom, vår lilla diamant.
Jag vet inte hur många gånger jag har bett till gud. Tänk hur det är. Man tror inte på gud annars
men när det blir nått svårt så ber man till honom och hoppas att han kan hjälpa ändå.
Tack för att ni tog er tid och läste mina bekymmer.
En stor kram till er alla.

jag lider verkligen med dig!! ens barn e ens allt... innan jag fick barn trodde ja aldrig att ja kunde oroa mig så mycket o känna så starkt som jag gör. mina barn e hela mitt liv o detsammma e de ju för dig o de som hänt er e så hemskt men vi får bara hoppas att de får vara bra nu o att lille emil får vara frisk o kry!!!

förstår vad jobbigt det är för er alla.
får hoppas att det är sprutan han känner av ännu.

kram syrran

Massor med varma kramar till er alla tre! Förstår att ni har det jobbigt med denna ovissheten. Skulle nog också bli galen tillslut... Barnen är ju ens allt!!