Dygnet i Uppsala

Allt gick bra i Uppsala.
Emils läkare Kai ställde ner shunten från12 till 10.
Två steg var lagom tyckte hon för ställer man ner tre
eller fyra steg kan barnet känna av det och bli dåligt.
Vi fick stanna kvar ett dygn för att se så inte Emil skulle reagera på det.
Hur blir man då frågade jag henne.
Hon sa att man blir trött och så.
Det var ju lite svårt att tyda detta på Emil för när man
åkt så långt i bilen utan att sova middag så är man trött.
Det gick iallfall bra.
Jag passade på att fråga varför Emil är så känslig om sitt huvud.
Ni kankse tänker nu: men hallå, huvuden är känsliga.
Men jag menar riktigt känsligt. Han tål inte minsta lilla stöt mot
huvudet förän han börjar gråta.
Nu har jag full förståelse för det för jag fick nämligen svar på min fråga.
När man har shunt är det extra känsligt, buttar man i det så svider det sa hon.
Jag vill inte lämna bort Emil på dagis eller nått sånt. Jag är så rädd om hans huvud och
i vissa fall tycker säkert folk att jag överreagerar men det gör jag inte.
Jag är rädd om mins sons huvud och så är det.
Jag tycker det är svårt att se honom gråta och ta sig för huvudet,
då vet jag att han har ont.
Vissa dagar ser Emil sämre och snubblar mer
och det kan också bero på hans huvud.
Vissa dagar är sämre för honom i vissa dagar är det jättebra.
Det är väl så det kommer vara framöver men det blir nog lättare när
han lär sig prata och kan tala om att han ser sämre och om han har ont.

Lite bilder bjuder vi på från Uppsala vistelsen.
Tyvärr kunde jag inte ta kort som jag velat på när hon ställde om shunten.
Både jag och Urban var tvugna att hålla Emil.


På resande fot till Uppsala.
image493


När vi kom dit bar det av till lekhagen på avdelningen.

image494

Törstig blir man av att leka.

image495


Receptionen på avdelningen.
Denna avdelning låg vi på både första och andra gången han blev opererad.

image496

En till bild från korridoren.

image498

Köket vi lagar mat i.

image499


Eftersom avdelningen var fullsatt fick vi sova på hotell Uppsala.
När Emil kom in på hotellrummet gick han runt och klappade i händerna.
Det var godkänt tyckte han.


image500





Kommentarer
Postat av: Ulla o Sven

Emil vad bra att Din mamma o Pappa är rädda om ditt
huvud och om Dig, tryggt att ha mamma hemma.
Vi tänkte på Er när Ni var i Uppsala, ja inte bara då.
Kram i massor från oss i Deje.

2008-04-14 @ 17:14:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0