Emil och Miras liv

Under tisdagen fortsatte Emil vara gnölig och spydde på kvällen.

Vi trodde att han fått en kraftig kräksjuka men på onsdagen
var han alldeles slö och vi fick inte ens i honom saft eller vatten.
Jag ringde till bvc där dom sa att jag kunde komma ner vilken tid som
passade mig bäst under eftermiddagen.
Emil spydde strax innan jag åkte och när jag kom dit sa sköterskan:
den här killen är inte sig lik så jag skickar er till Karlstad.
Hon tog en vikt på honom och det visade sig att han hade rasat i vikt.
Inte så konstigt när han bara spyr.
Resan till Karlstad var lång men Emil var så slö att han somnade.
Tårarna rann bara på mig för jag var sssååå orolig.
Vi kom till barnakuten strax innan dom stängde vid fyra och
tur var väl det för annars hade vi fått gått till stora akuten
där vi säkert skulle ha fått suttit mycket längre och väntat.
Dom undersökte Emil på olika sätt och tog olika prover.
Proverna visade inga tecken på infektion men urinprovet visade
att han var kraftigt uttorkad.
Vi fick läggas in på avdelning 12 där vi har legat ett antal gånger förut.
När vi kom dit satte dom embla i båda armvecken och på handen.
Det skulle sitta en timma och efter det skulle dom sätta nål.
Jag fick migrän som jag inte har haft på ett halvår ( så typiskt ),
så Urban fick vara med Emil under tiden dom skulle sticka honom.
Det var långa minuter innan dom kom tillbaka men jag kan tänka mig att
det var dubbelt så långa minuter för Urban och lilla Emil.
Dom kom tillbaka utan att ha satt nån nål för Emil var väldigt svårstucken.
Efter ett tag fick dom gå ner till avdelning 10 där dom är specialister på
små barn men även där utan resultat.
Urban kom upp till mig med Emil för att han skulle få vila för att han var så svag.
Han la honom brevid mig i sängen intullad i sitt täcke och han var som medvetslös.
Alldeles apatisk.
Varken tittade eller sov och vit som ett lakarn.
Jag tänkte: nej, kommer dom att klara honom?
Det är vad man tänker när ens barn ser ut så.
Sköterskorna kom in och sa att han skulle ner på operation och sätta
in nålen för där kan dom inte misslyckas.
Men det kunde dom.
Det drog ut på tiden där jag låg med min huvudvärk och till slut
kom två sköterskor in och sa att eftersom dom inte kan sticka
måste dom söva honom och samtidigt göra en röntgen för att se om skunten fungerar.
På så sätt kan dom sticka honom och ge dropp.
Dom hade ju redan stuckit honom 7 gånger även där dom inte hade nån embla.
Jag blev med sköterskorna till röntgen där Emil låg och
var med när han sövdes.
Det är lite otäckt när dom höll masken mot honom men ändå kändes det
bra när han fick sova lite och vi visste att allt
dom skulle göra blev gjort utan att Emil skulle må dåligt.
Röntgen gick ganska fort och vi fick hämta Emil där
han låg i narkosläkarens famn.
Trött var han men mycket upprörd.
Tillbaks på avdelningen fick han dropp och laktolos och somnade inte
förän halv tolv på natten.
Röntgen gjorde dom för att kolla om han hade fel på skunten och
laktolos för att han kanske var illamående för att han var förstoppad.
Efter nån timma fick vi reda på att skunten var okej iallafall och
då kunde vi mer intressera oss över hans mage.
Den natten sov vi gott.
Torsdag morgon var vi trötta men gladare.
Emil var mycket piggare och fick mer och mer tillbaka matlusten.
Ronden gick på förmiddagen och nån gång vid 12 tiden kom det
två läkare in till oss och sa att dom har sett en förändring i huvudet på Emil.
Det var en fläck som dom misstänker är en liten blödning men
skulle ta kontakt snarast med Uppsala.
Svaret ifrån Uppsala visade sig vara som dom misstänkte. En blödning till......
HJÄLP!!!!! är det sant? det kan inte vara sant.
Han har ju redan fått lidit nog mycket.
Räcker det inte med en blödning???
Dagarna gick och Emil blev iallafall piggare.
En lektant från lekterapin kom med ett gäng leksaker som Emil tyckte var kul.
Fredagen kom och läkarna bestämmde att vi skulle få stanna
på observation under helgen men vi skulle få komma till patienthotellet.
Skönt att få vara lite för oss själva tänkte vi.
Lördagen kom och Emil började dricka ur all välling ur flaskan
som han inte har orkat gjort förut under sjukhusvistelsen.
För att dom skulle kunna ha lite koll på hur Emil mådde fick vi
gå till avdelningen varje morgon på ronden.
Söndagsronden fick vi beskedet att bli utskrivna för att han var så pigg.
Planerat var att göra en röntgen på skallen igen på måndag men eftersom
all strålning inte är bra och att Emil var så pigg blev inte röntgen av.
Vi ska ju givetvis komma tillbaka om han blir slö och börjar spy igen.
Tänk vad lite man vet om framtiden ifrån dag till dag.
Ena dagen är allt ljust och bra och nästan dag kan allt vara alldeles svart.


Emil lite piggare.








Lekterapin har varit in med leksaker.


Bilderna blev lite suddiga men jag ville inte använda blixt.
Tog inga bilder när han var som mest dålig heller.