Sjukhus besöket
Igår var vi då till sjukhuset och det gick faktiskt bra.
Han åt sista gången vid kvart över tre på natten.
Jag och Urban fick äta frukost i omgångar på morgonen för att han inte skulle se.
Det kändes så elakt att sitta och äta men äter inte vi så
orkar vi ju inte vara med Emil. Äta bör man.
I bilen gick det bra tills vi kom till Kil.
Då började han bli arg och inget var kul.
Som tur var så i Skåre hämtade vi upp Emils moster och
kusin och då fick han annat att tänka på.
När vi kom till sjukhuset vid 10 satte dom bedövningssalva på 4 ställen.
Jag talade om återigen att han är svårstucken.
Halv 11 skulle han ha ögondroppar och efter tio minuter igen.
När hon skulle ge dom blev han hysterisk och fick nästan ingen luft.
Emil har verkligen börjat få läkarskräck och sjukhusskräck.
Antagligen så insåg hon då att det inte skulle gå och sticka.
Innan det bar av till röntgen där narkosen stod och väntade fick han lugnande att dricka.
Detta gjorde så att Emil blev helkonstig. Han var verkligen full.
Han satt i mitt knä mot mig och vinglade med huvudet, smålog mot Urban, blåste bubblor och
var helt enkelt berusad. Vi kunde inte hålla oss för skratt.
Han såg på ett vis ut att må bra för han bara skratta.
När vi fick komma in till narkosen sövde dom honom med
masken och det gick hur bra och fort som helst.
Då var även ögonläkaren där och hon kollade synen.
Vi fick svar på några minuter och hon såg att svullnaden och trycket
på synnerven hade gått tillbaka. Yes :).
Röntgen svaret får vi svar på om tre veckor.
Efter narkosen vaknade Emil och ville äta direkt.
Han åt hur mycket som helst så vi fick åka hem.
Jag tog inte så mycket bilder men lite iallafall.
Emil tyckte om detta rymdskepp. Han ser inte så glad ut men
han vet nog vad som väntas i denna sjukhusmiljö.
Här har han fått droppar i ögonen så pupillerna är jättestora.
Känns tryckt efter dom varit dumma i pappas knä.
Efteråt i caffeterian är man så glad när man får äta.
Man måste ju höras genom att banka i bordet.
För att man varit duktig åkte mamma och pappa bums till Toys`r´usoch köpte ett
bollhav. 100 plastbollar rullade på vardagsrums golvet när vi var hemma.
Dom var kul att sparka på.
Wilma var inte lika glad av alla dessa bollar.
Men det är ju ingen som tvingat henne att ligga mitt i dom.
Hon ska ju igentligen va i hallen.
Ringde sjukhuset idag
Tänkte höra om Emil får äta efter tolv som han har fått förut.
Han har ju fått äta en vällingflaska vid 4 på morgonen när vi skulle vara där vid 8.
-Nja, svarade sköterskan, vi brukar ju hålla våra fastatider vid tolv.
-Ja men varför har han fått välling förut då både i Karlstad och Uppsala.
-Jag kan ringa narkosen och höra då. Sa hon till sist.
Efter ett tag ringde hon upp.
-Han får äta en vällingflaska vid halv 4 sedan klara drycker. Sedan kommer ni in vid 10 för att sätta
bedövningssalva och nål.
-Varför får han inte sövas på mask då som dom gjort dom sista gångerna? frågade jag lite irriterat.
-Nej, vi ska prova sätta nål.
-Ja men det går inte för Emil är jätte svår stucken. Inte ens narkosöverläkaren i Uppsala klarade det efter ca 13 försök.
-Ja men vi måste prova. Sa hon då.
Va tänk, varför kan dom inte lyssna på en förälder som har vart med och vet.
Njuter dom av att sticka ett barn som inte går att sticka.
Helt j.vla sjukt säger jag bara. Ursäkta mitt uttryck.
Varför ska dom sätta bedövningssalva på tre ställen och stickapå 13 ställen.
Vi är ju tre som håller i honom och en som försöker sticka samtidigt som
den är irriterad på Emil för han inte kan sitta stilla.
Till slut ger dom upp och söver honom med mask.
Tänk om dom hade lyssnat på oss från börja. Då hade dom inte behövt plåga en hungrig unge ännu mer.
Jag blir så arg. GRRRRRRRR
Sedan sa hon att röntgen inte är föränn klockan 12.
Jaha, hur hade ni tänkt från början då tänkte jag.
Skulle han vara fastande i tolv timmar innan ni röntgar.
Jag kan undra jag om dom själva har barn och om dom har
det undrar jag om deras barn varit sjuka nån gång så dom vet hur det känns när
ingen lyssnar på en utan plågar ens barn ändå.
När vi var i Uppsala passade vi på att fråga om det verkligen är
ett måste att ha nål under en sövande röntgen.
Det var det inte för om det skulle bli nått akut kan dom spruta i honom ändå utan att vara i ett kärl.
Varför är dom så envisa med att plåga och sätta nål då när det går att söva på mask?
Jo, det var för att det läcker lite i masken så den som har Emil under sövningen får i sig av sövmedlet och att Emil känner den fräna smaken och lukten.
Jaha och det är ju jag det som sitter med honom.
Jag tar gärna det än att plåga Emil tills han får skräck och vaknätter.
I Uppsala när dom sövde med mask fick han dricka en vätska som gjorde att han fick minnesluckor.
Det var för han inte skulle komma ihåg hemskhetena med masken och det gick jättebra.
Vad tycker ni verkar vara bäst? Mask eller nål?
Jag tycker mask eftersom han ändå inte minns det och han slipper plågas.
Dom misslyckas ju ändå efter 13 försök med nålen.
Jag säger bara att tacka vet jag sjukhuset i Uppsala än det i Karlstad.
Det är så störsamt att domtror sig veta bättre än läkaran i Uppsala.
Personalen i Karlstad kom ner på jorden!!!!!
Om ni inte tror oss föräldrer så får ni ringa och fråga Uppsala.
Tror dom att vi sitter och ljuger eller?
Jajaja, vi får väl se hur länge Urban står ut med dom på onsdag.
Det är tur han är med mig för han ryter verkligen till åt dom om han tycker dom gör för mycket.
Det har han gjort förut.
Jag återkommer efter detta och berättar hur det gått.
Hoppas synen repat sig så han slipper glasögon i så tidig ålder.
Emil i lönnerberga myssen på.
På väg till Amerika
Han ska till Ann Y i Amerika. Hihihihi
Hoppas AnnY möter upp i Amerika och hjälper mig bära.
Kanske inte Ann Y har allt som jag behöver så jag får ta två väskor istället.
Puh, vad jobbigt med två också.
Få se nu..... Hm...... Har jag allt med mig tro????
Nej, jag får nog gå in på mitt rum och gå över alla leksaker igen.
Detta blir nog inte lätt. Slit och släp.
Packat väskan
Tänk vad lättroade dom små är.
Visst ser han trött ut.....
Snart den 27:e
för resan till Karlstad med Emil.
Den 27:e ska han ju röntgas och göra en
synundersökning och då måste han sövas.
Det är inte just det som är jobbigt utan
det är att han ska vara fastande från
kl.24,00 på natten och vi ska inte
vara där förän klockan 10 på
morgonen. I vanliga fall äter Emil
upp till 3 flaskor med välling på natten och
får han inte dom skriker han bara.
Han är helt enkelt så himmla hungrig nattetid.
Men hur ska detta gå om han inte får äta?
Hur ska bilfärden till Karlstad gå om han ska vara så hungrig?
Hur skadom kunna sätta nål när han bara kommer gråta?
Jag vet att han kommer göra det om han inte får äta.
Jag bävar mig verkligen för detta men vet
att det måste göras för Emils skull.
Tänk om han vore större så man kunde tala om för honom att
han får mat efter alla undersökningar.
Då kanske man inte skulle känna sig så sviken och elak som
förälder för han tror säkert att vi är dumma mot honom.
Han vet ju inte varför inte mamma och pappa ger mig mat.
Undrar vad han tänker när vi först svälter honom sedan låter
okända människor i vita kläder ta honom, hålla fast
honom och göra honom illa med nålar för att sedan bara
överge honom i deras händer.
Vad rädd han måste vara just då och det gör så himmla ont i mig.
Kan inte hålla tillbaks tårarna när jag tänker på eländet.
Jag önskar att detta vore över så man fick ta honom i sin famn,
ge honom vällingflaskan och trösta att det är över.
Usch, nej nu babblar jag bara om mina bekymmer.
Han är ju frisk iallafall.
Här kommer lite bilder från igår när vi var hos Emils farmor.
Gissa vad som låg i postlådan???
På väg att slänga sopor och hämta posten.
Titta vad jag hade i postlådan!!!
Inte varje dag man får post.
Tack snälla Mona för det fina kortet.
Nästa gång vi ses ska du få en riktig kram av mig.
Mamma och pappa hälsar till dig och resterande familj.
KRAM
Alla hjärtans dag
Mamma bjuder sin son på celéhjärtan:
Smakar
Ro hit hela skålen, jag vill ha mer!
Åh vad frustrerande, dom fastnar ju.
Nehej, då får jag väl försöka bita bort dom då.
TREVLIG ALLA HJÄRTANS DAG ÖNSKAR FAMILJEN HALLSTRÖM.
På café med polaren.
Mio har ju fyllt 1år och det är ju alla hjärtans dag idag.
Båda var så allvarliga och såg ut att ha så tråkigt när
mammorna sitter och fikar.
Mio
Emil
Äsch,kom igen polaren så sticker vi till en lekpark!!!!
Gummi björn
Här står han vid datorn och dansar till Gummi björn.
Denna gång är han filmad också som tur är.
Här är låten som är så populär eller om det är
färgerna i musikvideon han tycker är så fina.
Nya hyss med Emil
Ja det ska jag berätta.
Det är lilla Emil som har varit tjuvaktig.
Han har varit in i skafferiet och tagit en bullpåse som han
har bitit sönder och mumsat söta kanelbullar.
Se där sitter han stolt och äter.
Han nästan skakade för det var så gott.
Bråttom hade han också när jag
kom in i köket och fick se vad han hade gjort. Hihihihi
God morgon
Allvarlig.
Glad.
Trött.
JÄTTE glad.
Idag kommer farmor till Emil och ska passa
honom för jag börjar jobba klockan halv tre.
Hon behöver bara ha honom tills Urban slutar vid 4.
Gillar 70-tals dänga
Detta är Emils älsklingslåt. Han skriker rakt ut
när jag sätter på den, klappar händerna, niger och
sedan drar den fina dansen igång.
Jag vet inte om det är takten i låten han gillar.
Låten är iallafall från 70-talet.
Det är så svårt att fånga det roliga på bild men
jag har fotat honom lite iallafall.
Det var Emils morbror som spelade låten här och
jag tror det var då Emil fick blodad tand för den. Hihihihi
Prövar stövlarna
Gå i dom kunde jag visst göra också.......
Emil och Mio
Lite bilder bjuder vi på:
Roligt hade dom iallafall i Emils rum.
Åka Snowslider med mamma är kul
På kvällen var vi ute och åkte lite pulka med Emil.
Han tyckte detta var superkul och berättade stolt för
farmor hur fort det gick nedför backen.
Emil är inne och berättar för pappa att han måste skynda sig ut och se på
när han åker med mamma i pulkabacken.
Yes, nu kommer pappa snart. Dags att gå ut och sätta sig i Snowslidern.
Klar för start!!!!!!
Jiiihhhuuuu!!!!! Vad det går.
Emil visar med armarna hur det gick till.
En gång till mamma.
Ser ni vart Wilma är??
Detta var nått riktigt roligt för Emil.
Varje gång vi kom ner för backen skulle han stolt berätta ( med sitt språk och
sitt roliga kroppsspråk )
hur det gick till. Detta var nått häftigt.
Han var aldeles salig ungen.
