Jag blir knäpp......

Idag har jag ringt till sjukhuset i Karlstad när dom hade telefon tid.
Jag fick tag på en sköterska som fick sig en omgång.
S är sköterskan och C är jag då.
S: Barn och ungdomsmottagningen svarade hon.
C:Ja, hej detta var Caroline Hallström mamma till Emil.
   Han skulle ha varit på röntgen i våras men ännu inte fått nån tid.
S: Nehej, sa hon. Jag ska kolla i datorn får vi se.
Hon kollar i datorn och efter en stund säger hon.
S: Emil har fått en tid 1 oktober.
Jag blev tyst. Efter ett tag säger jag.
C:  VA, inte förän 1 oktober. Då har det ju gått ett halvår sen planerat.
Har inte ni haft vår ännu i Karlstad eller? frågade jag.
S: Jo, svarar hon försiktigt.
C: Du, Vet du vad som hände sist ni slarvade????
S: Nej?
C: Det slutade med att Emil blev opererad!!! snäste jag.
S: Ja det var ju tråkigt att det måste sluta så svarade hon nonchalant.
C: Jag blir så trött på att ligga på hela tiden.
S: Jag kan ingenting göra för det är läkaren som måste tala med röntgen.
Jag ska skriva en lapp till honom.
C: Först säger ni att röntgen ska göras på våren sedan får vi en lapp om att det ska ske inom en månad.
S: Vem har sagt att det ska ske på hösten?
C: Läkarna i Uppsala och eran doktor som jag pratade i telefon med.
S: Jaha, ni ska till KG på rutinkontroll den 10 september.

Vi kom iallafall fram till att hon skulle prata med doktorn och skynda på.
Att dom vågar.
Idag på morgonen har jag skickat ett mail till Emils läkare i Uppsala om vad som sagts och hänt.
Vi får se vad hon tycker om det.
Vi kanske får komma dit istället på röntgen.
Vi får se hur detta slutar. Jag har gjort vad jag kan iallafall.
KRAM


Problem i sjukvården.....

Ojojoj säger jag bara för sjukvården i Karlstad.
Dom är ju så himmla slappa och oansvarsfulla.
I början av januari opererades ju Emil för shuntproblem i Uppsala
Några veckor senare var vi  till Uppsala för att
röntga och ställa om trycket i hjärnan.

Eftersom han fortfarande hade mycket vätska
kvar utanpå hjärnan ställde vår doktor Kai ner shuntmotståndet.
Hon sa till oss att till våren ska vi på en röntgen i Karlstad för att se om
vätskan hade minskap genom hennes inställning.

Jag pratade lite senare i telefon med Emils läkare i
Karlstad och han sa att vi skulle röntga utpå vårkanten.

I juni undrade jag över när vårkanten inträffar i Karlstad.
Jag pratade med bvc sköterskorna i Torsby och hon faxar
ju varannan vecka ner huvudomfånget till läkarna i Karlstad.
I faxet skrev hon att mamman undrade över när igentligen röntgen skulle utföras.

Det dröjde inte länge förän vi fick ett brev från Karlstad att röntgen
skulle komma inom en månad.
Vi fick brevet den 27 juni.

JAG HAR ÄNNU INTE FÅTT EN TID.

till söndag har det ytterligare gått en månad.
Har inte våren varit i Karlstad ännu eller vad är detta?????

Vi måste ju röntga för att veta om vi ska till
Uppsala och ställa om trycket till det normala.

Är det ren slapphet eller???
Hur vågar dom slarva med ett sånt viktigt som huvudet?

Jag ligger på men inget händer.
Idag tänkte jag att jag skulle ringa mottagningen dit han
ska och dom har telefontid mellan 10 till 12.
Telefonsvararen sa till mig att under semestern är
telefontiden 8 till10.
Nu går det återigen en dag.

Får jag tag på dom imorgon ska dom få veta att dom lever.
Nu är jag förbannad.
Nej, tacka vet jag sjukvården i Uppsala.
Man skulle bo där.

Hoppas jag inte har förstört eran dag om ni läser detta.


"Ritning" av shunten

Jag tänkte visa er lite bilder på hur Emil är opererad.
Jag fann "ritningar" på shunten på internet.


Shunten till vänster är en sådan Emil har.
Där ser ni den går från hålrummet i hjärnan, bakom örat och
sedan ner i buken.






Här ser ni hur den leder bort vätskan från huvudet ner till magen.
Tarmarna tar hand om vätskan och den kommer ut en naturlig väg.






Så här går det till när shunten ska ställa om i tryck.
En dosa sätts utanpå huvudet och skickar signaler till shunten.
Ser ni den tjockare delen av slangen på bilden.
Det är där mekanismen sitter och det är det som syns så
väl utanpå Emils huvud.
Det var den delen som hade slammat igen då Emil blev lam vid nyår.
Bilden med alla siffror är genomskärning av den delen av shunten.
Där sitter magneter och annat som styr flödet av vätskan.





Fler bilder på den "magiska" dosan.
Visst är det helt ortoligt att det ska
fungera så med magneter och allt.






Dessa bilder på Emil tog jag för att shunten skulle synas.
Visst ser det lte läskigt ut.
Slangen ärstenhård att ta i.






Ibland är det skönt att få bearbeta lilla Emils besvär.
Det är lättare om man får ur sig lite som man funderar och går och tänker på.
Det blir mycket funderande när man går här hemma själv med Emil.
Hoppas ni inte tycker det blir tråkigt att
läsa om alla saker kring shunten men det är ett sätt för mig att gå vidare.
Det är då tur att jag har bloggen.
KRAM

Dygnet i Uppsala

Allt gick bra i Uppsala.
Emils läkare Kai ställde ner shunten från12 till 10.
Två steg var lagom tyckte hon för ställer man ner tre
eller fyra steg kan barnet känna av det och bli dåligt.
Vi fick stanna kvar ett dygn för att se så inte Emil skulle reagera på det.
Hur blir man då frågade jag henne.
Hon sa att man blir trött och så.
Det var ju lite svårt att tyda detta på Emil för när man
åkt så långt i bilen utan att sova middag så är man trött.
Det gick iallfall bra.
Jag passade på att fråga varför Emil är så känslig om sitt huvud.
Ni kankse tänker nu: men hallå, huvuden är känsliga.
Men jag menar riktigt känsligt. Han tål inte minsta lilla stöt mot
huvudet förän han börjar gråta.
Nu har jag full förståelse för det för jag fick nämligen svar på min fråga.
När man har shunt är det extra känsligt, buttar man i det så svider det sa hon.
Jag vill inte lämna bort Emil på dagis eller nått sånt. Jag är så rädd om hans huvud och
i vissa fall tycker säkert folk att jag överreagerar men det gör jag inte.
Jag är rädd om mins sons huvud och så är det.
Jag tycker det är svårt att se honom gråta och ta sig för huvudet,
då vet jag att han har ont.
Vissa dagar ser Emil sämre och snubblar mer
och det kan också bero på hans huvud.
Vissa dagar är sämre för honom i vissa dagar är det jättebra.
Det är väl så det kommer vara framöver men det blir nog lättare när
han lär sig prata och kan tala om att han ser sämre och om han har ont.

Lite bilder bjuder vi på från Uppsala vistelsen.
Tyvärr kunde jag inte ta kort som jag velat på när hon ställde om shunten.
Både jag och Urban var tvugna att hålla Emil.


På resande fot till Uppsala.
image493


När vi kom dit bar det av till lekhagen på avdelningen.

image494

Törstig blir man av att leka.

image495


Receptionen på avdelningen.
Denna avdelning låg vi på både första och andra gången han blev opererad.

image496

En till bild från korridoren.

image498

Köket vi lagar mat i.

image499


Eftersom avdelningen var fullsatt fick vi sova på hotell Uppsala.
När Emil kom in på hotellrummet gick han runt och klappade i händerna.
Det var godkänt tyckte han.


image500





Uppsala till veckan

Till veckan bär det antagligen av till Uppsala för oss.
Läkaren i Karlstad har ringt angående
röntgen Emil gjorde för ett antal veckor sedan.
Uppsalaläkarna hade ringt till honom
och ville att vi skulle komma dit.
Dom ska ställa om shunten så det dränerar mer vätska.
Dom hade sett bilderna från röntgen och tyckte att det skulle justeras lite.
Nu väntar jag bara på att Uppsala ska ringa så vi vet när var och hur.
Det blir säkert till veckan för man kan ju inte vänta hur länge som helst med det.
Det är inget svårt att göra säger dom iallafall.
Vad vi vet om så går det fort att göra det.
Dom sätter en liten dosa på hans huvud och knappar in lite siffror.
Sedan är det klart.
Det är magnet i Emils shunt och magnet i dosan så det
ställer om det direkt.
Vilka grejer det finns egentligen.

Hoppas dom nöjer sig med det så det inte blir nått annat.


image482

image483

image484





Sjukhus besöket

Igår var vi då till sjukhuset och det gick faktiskt bra.
Han åt sista gången vid kvart över tre på natten.
Jag och Urban fick äta frukost i omgångar på morgonen för att han inte skulle se.
Det kändes så elakt att sitta och äta men äter inte vi så
orkar vi ju inte vara med Emil. Äta bör man.
I bilen gick det bra tills vi kom till Kil.
Då började han bli arg och inget var kul.
Som tur var så i Skåre hämtade vi upp Emils moster och
kusin och då fick han annat att tänka på.
När vi kom till sjukhuset vid 10 satte dom bedövningssalva på 4 ställen.
Jag talade om återigen att han är svårstucken.
Halv 11 skulle han ha ögondroppar och efter tio minuter igen.
När hon skulle ge dom blev han hysterisk och fick nästan ingen luft.
Emil har verkligen börjat få läkarskräck och sjukhusskräck.
Antagligen så insåg hon då att det inte skulle gå och sticka.
Innan det bar av till röntgen där narkosen stod och väntade fick han lugnande att dricka.
Detta gjorde så att Emil blev helkonstig. Han var verkligen full.
Han satt i mitt knä mot mig och vinglade med huvudet, smålog mot Urban, blåste bubblor och
var helt enkelt berusad. Vi kunde inte hålla oss för skratt.
Han såg på ett vis ut att må bra för han bara skratta.
När vi fick komma in till narkosen sövde dom honom med
masken och det gick hur bra och fort som helst.
Då var även ögonläkaren där och hon kollade synen.
Vi fick svar på några minuter och hon såg att svullnaden och trycket
på synnerven hade gått tillbaka. Yes :).
Röntgen svaret får vi svar på om tre veckor.
Efter narkosen vaknade Emil och ville äta direkt.
Han åt hur mycket som helst så vi fick åka hem.
Jag tog inte så mycket bilder men lite iallafall.


Emil tyckte om detta rymdskepp. Han ser inte så glad ut men
han vet nog vad som väntas i denna sjukhusmiljö.
image436


Här har han fått droppar i ögonen så pupillerna är jättestora.
Känns tryckt efter dom varit dumma i pappas knä.
image437


image439

Efteråt i caffeterian är man så glad när man får äta.
Man måste ju höras genom att banka i bordet.
image440

image441

För att man varit duktig åkte mamma och pappa bums till Toys`r´usoch köpte ett
bollhav. 100 plastbollar rullade på vardagsrums golvet när vi var hemma.
Dom var kul att sparka på.
image442


image443


Wilma var inte lika glad av alla dessa bollar.
Men det är ju ingen som tvingat henne att ligga mitt i dom.
Hon ska ju igentligen va i hallen.
image444


Ringde sjukhuset idag

Idag har jag ringt det förbannade sjukhuset.
Tänkte höra om Emil får äta efter tolv som han har fått förut.
Han har ju fått äta en vällingflaska vid 4 på morgonen när vi skulle vara där vid 8.
-Nja, svarade sköterskan, vi brukar ju hålla våra fastatider vid tolv.
-Ja men varför har han fått välling förut då både i Karlstad och Uppsala.
-Jag kan ringa narkosen och höra då. Sa hon till sist.
Efter ett tag ringde hon upp.
-Han får äta en vällingflaska vid halv 4 sedan klara drycker. Sedan kommer ni in vid 10 för att sätta
bedövningssalva och nål.
-Varför får han inte sövas på mask då som dom gjort dom sista gångerna? frågade jag lite irriterat.
-Nej, vi ska prova sätta nål.
-Ja men det går inte för Emil är jätte svår stucken. Inte ens narkosöverläkaren i Uppsala klarade det efter ca 13 försök.
-Ja men vi måste prova. Sa hon då.

Va tänk, varför kan dom inte lyssna på en förälder som har vart med och vet.
Njuter dom av att sticka ett barn som inte går att sticka.
Helt j.vla sjukt säger jag bara. Ursäkta mitt uttryck.
Varför ska dom sätta bedövningssalva på tre ställen och stickapå 13 ställen.
Vi är ju tre som håller i honom och en som försöker sticka samtidigt som
den är irriterad på Emil för han inte kan sitta stilla.
Till slut ger dom upp och söver honom med mask.
Tänk om dom hade lyssnat på oss från börja. Då hade dom inte behövt plåga en hungrig unge ännu mer.
Jag blir så arg. GRRRRRRRR

Sedan sa hon att röntgen inte är föränn klockan 12.
Jaha, hur hade ni tänkt från början då tänkte jag.
Skulle han vara fastande i tolv timmar innan ni röntgar.
Jag kan undra jag om dom själva har barn och om dom har
det undrar jag om deras barn varit sjuka nån gång så dom vet hur det känns när
ingen lyssnar på en utan plågar ens barn ändå.

När vi var i Uppsala passade vi på att fråga om det verkligen är
ett måste att ha nål under en sövande röntgen.
Det var det inte för om det skulle bli nått akut kan dom spruta i honom ändå utan att vara i ett kärl.
Varför är dom så envisa med att plåga och sätta nål då när det går att söva på mask?
Jo, det var för att det läcker lite i masken så den som har Emil under sövningen får i sig av sövmedlet och att Emil känner den fräna smaken och lukten.
Jaha och det är ju jag det som sitter med honom.
Jag tar gärna det än att plåga Emil tills han får skräck och vaknätter.
I Uppsala när dom sövde med mask fick han dricka en vätska som gjorde att han fick minnesluckor.
Det var för han inte skulle komma ihåg hemskhetena med masken och det gick jättebra.

Vad tycker ni verkar vara bäst? Mask eller nål?
Jag tycker mask eftersom han ändå inte minns det och han slipper plågas.
Dom misslyckas ju ändå efter 13 försök med nålen.

Jag säger bara att tacka vet jag sjukhuset i Uppsala än det i Karlstad.
Det är så störsamt att domtror sig veta bättre än läkaran i Uppsala.
Personalen i Karlstad kom ner på jorden!!!!!
Om ni inte tror oss föräldrer så får ni ringa och fråga Uppsala.
Tror dom att vi sitter och ljuger eller?

Jajaja, vi får väl se hur länge Urban står ut med dom på onsdag.
Det är tur han är med mig för han ryter verkligen till åt dom om han tycker dom gör för mycket.
Det har han gjort förut.
Jag återkommer efter detta och berättar hur det gått.
Hoppas synen repat sig så han slipper glasögon i så tidig ålder.

Emil i lönnerberga myssen på.
image433

image434

image435




Snart den 27:e

Usch, nu börjar jag må lite smått dåligt
för resan till Karlstad med Emil.
Den 27:e ska han ju röntgas och göra en
synundersökning och då måste han sövas.
Det är inte just det som är jobbigt utan
det är att han ska vara fastande från
kl.24,00 på natten och vi ska inte
vara där förän klockan 10 på
morgonen. I vanliga fall äter Emil
upp till 3 flaskor med välling på natten och
får han inte dom skriker han bara.
Han är helt enkelt så himmla hungrig nattetid.
Men hur ska detta gå om han inte får äta?
Hur ska bilfärden till Karlstad gå om han ska vara så hungrig?
Hur skadom kunna sätta nål när han bara kommer gråta?
Jag vet att han kommer göra det om han inte får äta.
Jag bävar mig verkligen för detta men vet
att det måste göras för Emils skull.
Tänk om han vore större så man kunde tala om för honom att
han får mat efter alla undersökningar.
Då kanske man inte skulle känna sig så sviken och elak som
förälder för han tror säkert att vi är dumma mot honom.
Han vet ju inte varför inte mamma och pappa ger mig mat.
Undrar vad han tänker när vi först svälter honom sedan låter
okända människor i vita kläder ta honom, hålla fast
honom och göra honom illa med nålar för att sedan bara
överge honom i deras händer.
Vad rädd han måste vara just då och det gör så himmla ont i mig.
Kan inte hålla tillbaks tårarna när jag tänker på eländet.
Jag önskar att detta vore över så man fick ta honom i sin famn,
ge honom vällingflaskan och trösta att det är över.

Usch, nej nu babblar jag bara om mina bekymmer.
Han är ju frisk iallafall.
Här kommer lite bilder från igår när vi var hos Emils farmor.

image424

image425




Barnläkaren ringde....

Igår ringde Emils barnläkare i Karlstad.
Han hade fått faxet från bvc om hur huvudomfånget var
när vi var där några timmar tidigare. Det såg bra ut tyckte han.
Sedan hade han fått brev från Uppsala att Emil ska
gå igenom en röntgen ( CT ) inom 2-4 veckor.
Då måste han sövas så det blir väl heldag på sjukhuset i
Karlstad. Medan han sover ska dom passa på att göra en
synundersökning också för att se om han ser bra med
höger öga eller om det har tagit nån skada.
 Jag och Urban tycker att han ser för han reagerar mer när
det är en leksak brevid honom mot vad det gjorde innan operationen.
Nu är jag bara lite orolig för att det inte ska visa bra i
huvudet så att vi måste till Uppsala igen.
Jag vill inte ha fler operationer på honom.
Ja ni, detta är allt en ständig oro man har inom sig.
Tur är ju iallafall att Emil mår kanonbra.

image381

Så fin så är min lilla goda prins.

image382


Lite bilder

Emil klar för operation då han har badat tre gånger med hibiscrubb:

image315

image316

  

Efter operationen, på uppvakningen:

image320

image321

image322

   

Emil leker doktor på uppvakningen ( Dr Hallström ) :

image326


image328

Tillbaka på avdelningen:

image329

  

Första gången bandaget togs av:

image332

image333

På lekterapin fann vi en Bobby car:

image334


  

Andra gången bandaget togs bort:

image339

image340

image341
Där är Emil ledsen för det gjorde lite ont att dra bort kompresserna.

Om ni vill se dom små bilderna större är det bara ni trycker på dom.

Ni kan följa Emils huvudproblem från start om ni trycker på hjärnblödning i mina kategorier.

Ha det bra. KRAM


Hemma

Nu är vi hemma. Klockan var halv tio när vi kom.
Emil mår bra och direkt han kom in gick han till sitt rum och satte sig
pladask på rumpan och började leka med sina leksaker.
Han skrattade så han tjöt när han satt där.
Det är så skönt att vara hemma.
Jag tänkte lägga ut lite bilder på allt.
I början på nästa vecka ska vi till Karlstad för att ta bort
stygnen. Det är hela 14 st. 3 i nacken och 11 på hjässan.
Ingreppen på huvudet är dubbelt så stort som det han hade tidigare.

Jag skulle halagt ut lite bilder nu men det blev nått fel
så jag får försöka igen imorrn.





Längtar hem.

Nu har jag fått tillgång till dator igen.
Emil mår jättebra. Han har bara lite feber.
Dom bytte ut shunten från nacken och in i hjärnan samt
lade in två nya slangar som skulle leda bort den vätska han har utanpå hjärnan.
Shunten som låg på huvudet var så tätt att det inte kom en droppe koksalt när
dom skulle spola igenom den. 1 dl vätska produceras det i huvudet så om inget kunnde rinna
bort utan bara fyllas på så är det inte så konstigt att det tryckte på hjärnan och
huvudet växte.
Operationen har antagligen gått bra eftersom han har fått tillbaka röreslen helt och hållet,
han ser med högeröga och han är piggare nu mot han har varit på länge.
Igår babblade han och talade hela dagen och vill inte sova.
Han vill bara vara uppe och leka. Dom säger att det är för att han har mycket att ta igen.
Idag hade dom bort bandaget för första gången och det såg fint ut. Hans huvud har minskat med en cm
sedan onsdag och det tyder ju på att operationen har gått vägen.
Om rötgen visar bra på torsdag får vi antagligen komma hem på fredag.
Febern kommer och går men det kan ju vara tänderna. Han har ju fått en kindtand.
Nu har vi iallafall hemlängtan och det ska bli såååååå skönt att få komma hem.
Emil har mycket att se på då för leksakerna som han fick i julklapp och
present var han inte så intresserad av när vi var hemma.
Men men skulle ni ha det om ni hade huvudvärk????
Nu känns allt bara så skönt. Peppar peppar ta i trä....
Jag lovar att när vi kommer hem ska jag lägga ut lite bilder på allt.
Ha det gott allihop. KRAM KRAM KRAM

PS. Tack tack tack för alla värmande kommentarer och hälsningar vi har fått.
Kommer aldrig glömmde det. DS

Operation

Nu sitter jag och Urban på lekterapin.
Det var det enda stället som vi fick tag på internet.
Emil ligger just nu på operationsbordet.
Klockan var tio när ick komma dit med honom.
Som ni kanske har förstått så är vi återigen i Uppsala.
Det blev ambulans för mig och Emil igår eftermiddag och
Urban fick komma efter i bilen.
Han har fått så mycket vätska i huvudet eftersom shunten
ligger fel.
Vi får se om den måste bytas ut helt eller om det räcker med en liten bit.
Vätskan som är utanpå hjärnan kanske inte rinner bort med hjälp av denna
operation så om några veckor eller så kanske dom måste göra
ett större ingrepp och öppna upp huvudet mer.
Då tar dom bort membran så vätskan kan rinna in till shunten och
shunten leder detta ut i bukhålan som det ska göra.
Nu får vi iallafall vänta i några timmar till. Det brukar ta ca fyra timmar.
Jag hoppas även att jag får tillgång till internet mer så att jag kan skriva hur det går.
Detta är som en dagbok för mig så jag får liksom "prata" av mig.
Dom sa här att datorerna är till för barnen men jag bad snällt att min son ligger
på operation nu så han var snäll och satte på datorn.
Bilder har vi tagit och ska ta men vi kan inte lägga ut dom föränn vi
kommer hem ( när det nu blir av ) :(.
Bara Emil blir bra och får tillbaka synen och rörelsen i höger sida.
Läkarna säger att det kan gå tillbaka men att det kan ta tid.
Hoppas att han har turen iallafall med det så han inte blir förstörd för alltid.
Nu vet vi inte vad vi ska göra dom närmaste timmaran innan
vi får se honom. Man är ju så nervös.
Ha det bra allihopa. KRAM



Tack alla....

Tack alla för dom fina värmande kommentarerna.
Man blir tårögd när man läser dom.
KRAM


Slapp i ena sidan......

Idag ringde jag till rådgivningen angående
Emils konstigheter efter sprutan.
Han fick ju ett vaccin för tre veckor sedan.
Efter det ville han inte stå på ena benet.
Jag var då till bvc där dom sa att han hade fått en
ovanlig biverkning.
Efter några dagar tyckte jag att han blev sämre och att han
blev svag i högerarmen.
Under mellandagarna var vi till vårdcentralen med honom och fick träffa en läkare.
Han hette Claus och sa att Emil antagligen hade ont i benet efter sprutan.
Han tog inte ens i Emil, han lyssnade varken på hjärta eller nått annat.
Skulle då ett vaccination i benen göra så att armen skulle bli svag???
En annan som inget vet litar ju på en läkare.
Skulle inte ni göra det?????
Iallafalltappade jag lusten idag på morgonen och tog telefonen för att ringa
till rådgivningen.
Gissa vad hon sa!!!!
-Ni måste åka akut till barnakuten i Karlstad för
så blir man inte av en vaccinationsspruta.
När vi kom till Karlstad var barnakuten stängd så vi fick
gå till stora akuten.
Där fick vi träffa en barnläkare som undersökte honom.
Visst sa hon. Det märks tydligt att han är slapp i hela högersidan.
Sedan kollade hon hur han såg.
Resultatet visade att han ser nästan inget med högerögat.
Han ser inte en leksak som är på hans högersida.
Han ser den bara när den kommer rakt framför honom.
Imorgon ska dom göra en ny CT på honom så han ska sövas.
Vi är kvar i Karlstad nu hos några släktingar.
Klockan 8 till morgonen ska vi vara på avd 12 för att sätta nål på Emil.
Antingen är det vätska i hans huvud som trycker på hjärnans vänstersida.
Hans huvud mätte dom ju också och det har växt 2,5 cm sedan 17 december.
Eller så har han fått en ny blödning i vänster
hjärnhalva för då stör det höger kroppshalva.
Vi får se imorrn vad det visar sig.
Jag tycker det är lite otrevligt att han är så slapp och ser så dåligt på höger sida.
Det kanske blir en Uppsalaresa för oss imorrn men det får gå bra.
Bara han blir bra.
Just nu sover han iallafall.
För oss blir det nog inte så mycket sömn.
Godnatt alla som tog sig tid att läsa detta.



Doktorbesöket gick bra men ack vad jobbigt allt är.

På luciadagen var vi till Karlstad med Emil och det gick bra.
Doktorn hade planerat en röntgen men när han fick se
Emil ändrade han sig. Han tyckte det var onödigt att sticka och
vara dum mot honom när han ser ut att må bra.
På onsdag fick Emil två vaccinationssprutor också på
bvc och på kvällen fick han feber.
Efter läkarbesöket blev han gnällig och trött och ville inte äta så bra.
Detta sitter i även idag men jag hoppas att det är biverkningar av
dom dumma sprutorna. Nu har han iallafall ätit och ligger och sover
i sin säng. Han var såååå trött fast vi sov länge på morgonen.
Jaja man får tro på det bästa och hålla tummarana att det bra är av sprutan.
Jag vet iallafall att jag håller på att bli knäckt av den här ovissheten och ängslan.
Jag sover knappt på nätterna längre och när jag somnar
drömmer jag om Emil och hans huvud. Jag är livrädd. En sak är säker och det är
att jag inte ska ha fler barn, iallafall inte så länge som jag känner ovisshet.
Man blir ju så rädd om honom, vår lilla diamant.
Jag vet inte hur många gånger jag har bett till gud. Tänk hur det är. Man tror inte på gud annars
men när det blir nått svårt så ber man till honom och hoppas att han kan hjälpa ändå.
Tack för att ni tog er tid och läste mina bekymmer.
En stor kram till er alla.

image293


Till Karlstad

Eftersom jag känner så hemsk oro orkade jag
inte vänta tills på onsdag för att mäta huvudet.
Jag ringde imorrse ( tisdag ) och fick en tid
klockan 10 fast det bara var en dag om att göra.
När jag kom tid så mätte hon hans huvud och det
hade då växt 7 mm på 5 dagar och hon tyckte att detta
var lite för mycket.
Emils läkare i torsby kontaktades och hon ringde
och skrev en remiss till barnkliniken i Karlstad.
Det känndes återigen som om någon slog undan benen
under mig och jag bara föll.
Efter prat med tre doktorer i Karlstad blev det följande:
Eftersom Emil är hur pigg som helst skulle vi inte vara oroliga.
Jag har en tid hos barnkliniken den 20 dec och det var inget akut just nu.
Barn som dom inte mäter huvudet på lika ofta som dom gör med Emil
ser då inte på kurvorna hur huvudet hoppar upp och ner.
Det är lugnt tänkte jag men Emil riktiga läkare
skulle ringa mig på eftermiddagen.
När klockan blev 4 ringde han och talar om att
huvudet följer kurvan bra bara att han har skutit
iväg en liten aning den sista månaden men det är
inget som är akut utan Emil mår ju bra.
Jippie tänkte jag vilken tur att vi inte behövde åka iväg med honom.
Sedan kom jag på att Emil är så himmla törstig av sig.
Han dricker vatten och andra drycker hela
tiden och det är liksom inget stopp i honom.
Det var konstigt tyckte läkaren.
Ni får en tid redan på torsdag klockan 9:30.
Han sa att det är hjärnan som ska styra hur mycket man
ska dricka. Eftersom Emil inte kan styra det så funderade han på om
det är en liten störning nånstanns.
Vi ska iallafall ner på torsdag och ta prover på detta.
Jag vet inte vad det är han syftar på.
Antingen har han känning av socker eller så är hjärnan skadad
efter nån blödning så att han inte kan reglera sitt vätskebeteende.
Nu fick man mer att oroa sig för men jag är
ändå glad att jag talade om att han dricker som han gör.
Vi får väl se vad han säger om det på torsdag.
Jag vet iallafall att jag får mörkerkörning både
fram och åter.



Från det ena till det andra.
När Emil fick hjälm på huvudet lärde han sig att
gå på riktigt. Han går från köket in i hallen och
över trösklar hur fint som helst
Där är det iallafall inte nån störning.
Här kommer lite bildbevis.

image290

image291

image292


Hjälm

Idag har vi sytt en hjälm till Emil som
han ska ha på sig när han ska vara för sig själv
och gå innan han får balansen riktigt.
Den blev faktiskt bra men vi var tvugna sätta
snören under hakan för han ville inte ha den.
Nu kan vi alla känna oss lugna när han är uppe på benen.
Slårhan huvudet finns ju risker för
hjärnblödning så det känns tryggt att ha den på honom.
Det är ju nått som skyddar allafall.
Här kommer lite bilder på hjälmkungen.



image287

image288

image289




Leker

Doktorn har ringt men jag har inte
hunnit uppdatera bloggen.
Han tyckte vi skulle avvakta för att han mår så bra.
På onsdag ska vi mäta huvudet igen samtidigt som
han ska på 1 års kontroll.
Hoppas allt går bra iallafall.
Nu leker han och är precis lika pigg som vanligt.

image281

image282


Glömmde bort...

Glömmde bort att lägga in en bild på
snospöjken våran medan jag väntar på att
doktorn ska ringa.

image280


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0